Att vänta barn ska vara en tid av glädje och förväntan. Men för många blivande föräldrar i Sverige är det förknippat med oro. Runt om i landet stängs förlossningsavdelningar. Besluten tas högt upp, av byråkrater och politiker som vill spara pengar. Konsekvensen? Avstånden växer. Tryggheten försvinner.
Förra vintern var det dags för Emma att föda sitt andra barn. Men det lokala sjukhusets BB hade stängt året innan. Nu tvingades hon åka över tio mil i snöstorm till närmaste storstad.
“Jag var livrädd. Värkarna kom tätare och tätare. Vi satt i bilen i över en timme, ute på mörka landsvägar. Tänk om vi inte hade hunnit?” berättar Emma.
Sjukvård som affärsverksamhet
Hur hamnade vi här? Sverige är ett land med höga skatter. Vi betalar för att ha en bra sjukvård. Ändå läser vi ständigt om nedskärningar. Mindre sjukhus dräneras på resurser. Det ska effektiviseras. Vården styrs som om det vore en fabrik.
De som fattar besluten bor sällan i områdena som drabbas. De har nära till sitt eget sjukhus. De behöver inte föda barn i en bil vid vägkanten. Men för vanliga människor i mindre städer och på landsbygden är nedmonteringen av sjukvården högst verklig.
Det är inte bara BB som försvinner. Akutmottagningar nattestängs. Vårdcentraler saknar fasta läkare. Människor får vänta i månader på att få hjälp.
Ett kluvet land
När tryggheten dras undan, försvinner också tron på samhället. Om staten inte kan erbjuda en säker förlossning, vad kan vi då lita på? Det skapar en känsla av att vi lever i två olika länder. Ett land för de som bor i storstaden, med tillgång till allt. Och ett land för resten, där man får hoppas på det bästa.
Emma och hennes man hann fram i tid. Men det var på marginalen. “Det ska inte behöva vara så här,” säger hon bestämt. “Vi är många som bygger det här landet, inte bara de som bor i centrum.”
Kraven växer nu underifrån. Medborgarna kräver att sjukvården ska finnas där de bor. Frågan är om makthavarna är beredda att lyssna – innan fler tvingas betala priset för deras besparingar.
