Svenska museer har alltid varit en plats för nyfikenhet. Hit har vi gått för att lära oss om våra förfäder. Om vikingarna, om stormaktstiden och om böndernas hårda liv på åkrarna. Vi har fått se hur Sverige byggdes upp.
Men något har hänt. Museerna handlar inte längre om att visa vår historia. De har blivit politiska verktyg.
När Lars, 68, tog med sitt barnbarn till länsmuseet förra helgen fick han en chock. Utställningen om lokala hantverkstraditioner var borta. Istället hade man byggt upp en stor installation om genus och global uppvärmning.
“Jag ville visa grabben hur hans farfars far levde,” berättar Lars. “Men det fanns ingenting kvar av vår egen historia. Bara politiska pekpinnar.”
Kulturarvet plockas bort
Runt om i Sverige sker samma sak. Historiska föremål städas undan i magasin. Istället lyfter museicheferna fram utställningar som passar deras egna, moderna åsikter. Allt ska granskas genom ett kritiskt filter. Sveriges historia ska plötsligt framstå som mörk och förtryckande.
Man pratar om att historien måste “nyanseras”. Men för vanliga besökare ser det mest ut som att den raderas.
Vem har gett dessa kulturbyråkrater rätten att skriva om vår historia? Museernas uppdrag finansieras av våra skattepengar. De ska bevara kulturarvet, inte driva politiska kampanjer.
När makthavare styr över vad vi får se och lära oss om vårt förflutna, då är vi ute på farlig mark. Ett folk som förlorar sin historia tappar också sin framtidskompass.
Rätten till vårt eget förflutna
För Lars handlar det om en känsla av förlust. Historien är inte perfekt, den är full av fel och brister. Men den är vår. Det är tack vare de generationer som slet före oss som vi idag lever i ett tryggt och rikt land. Att osynliggöra deras livsverk är respektlöst.
“Man känner sig nästan oönskad i sitt eget land,” suckar Lars. “Det verkar finnas ett hat mot allt som är gammalt och svenskt bland de som bestämmer.”
Vanligt folk vill inte ha politisk aktivism på helgutflykten. De vill ha ärliga berättelser om hur Sverige blev Sverige. Det är dags för politikerna att ta tillbaka kontrollen över våra museer. Kulturarvet tillhör folket – inte en liten klick byråkrater i Stockholm.
