Gården har funnits i familjen i fyra generationer. Här har man fött upp djur, brukat jorden och sett till att det finns mat på svenska köksbord. Men till hösten tvingas Anders, 58, att sälja sina sista kor.
Han är inte ensam. Över hela landet lägger svenska bönder ner sin verksamhet. De orkar inte mer.
Det är inte vädret som knäckt dem. Det är byråkratin.
“Det går inte runt längre,” säger Anders och tittar ut över de tomma hagarna. “Vi dränks i pappersarbete från EU. Samtidigt chockhöjs skatterna på bränsle och el. Hur ska man kunna producera mat när staten tar allt man tjänar?”
Sunt förnuft har ersatts av regler
Politikerna pratar gärna om att Sverige ska vara ett föregångsland. Det ställs stenhårda krav på svenskt lantbruk. Vi har världens strängaste djurskydd och enorma miljökrav. Det är bra i teorin. Men makthavarna glömmer en viktig detalj: bönderna måste kunna leva på sitt jobb.
När svenska bönder tvingas lägga ner, slutar vi inte äta. Istället händer något helt vansinnigt.
Vi importerar maten. Mat som är producerad i andra länder, med mycket sämre djurskydd och lägre krav. Mat som sedan fraktas tusentals mil med lastbilar och fartyg.
Var finns klimatnyttan i det? Det är ett hyckleri som skadar Sverige.
Ett hot mot vår säkerhet
Det handlar inte bara om Anders och hans gård. Det handlar om hela landets överlevnad. I en orolig värld måste ett land kunna mätta sin egen befolkning. Idag importerar Sverige över hälften av all mat vi äter.
Vad händer om gränserna stängs? Vad händer om det blir kris på riktigt?
“Sverige säljer ut sin trygghet,” säger Anders bittert. “De som sitter i Stockholm och Bryssel förstår inte hur verkligheten fungerar. De tror att maten magiskt dyker upp på hyllorna i mataffären.”
Svenska konsumenter vill köpa svensk mat. Vi litar på våra bönder. Det är dags att våra folkvalda börjar göra samma sak, innan det är för sent. Att slå ut det svenska jordbruket är inte bara ett ekonomiskt svek. Det är en fara för hela landet.
