Vinterns lodjursinventering visar 256,5 familjegrupper i Sverige, 22,5 fler än året innan, och en stam på omkring 1 500 djur mot ungefär 1 400 föregående vinter. Det meddelade Naturvårdsverket den 3 juli 2026. Antalet ligger därmed över både de fastställda miniminivåerna och det nationella referensvärdet på 870 individer – den nivå som krävs för att arten ska anses ha gynnsam bevarandestatus.

Hur många lodjur finns det i Sverige efter vinterns inventering?

Omkring 1 500, med ett osäkerhetsintervall mellan 1 267 och 1 737 djur. Siffran bygger på 256,5 dokumenterade familjegrupper – honor i sällskap med årsungar – som räknas om till individer med hjälp av omräkningsfaktorer. Inventeringen pågår varje år från den 1 oktober till sista februari, och den här vintern var förutsättningarna relativt goda: hyggliga snöförhållanden, rapporter från allmänheten och bilder och filmer från viltkameror, enligt Hanna Ek, chef för Viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket.

Varför är hela den skandinaviska uppgången svensk?

Norge räknade sina lodjur samma vinter och landade på 90,5 familiegrupper – i praktiken oförändrat mot 91 året innan – och en stam på omkring 530 djur (95 procents konfidensintervall 443–617). Det uppger Rovdata, som har ansvaret för den norska rovdjursövervakningen på uppdrag av Miljødirektoratet, i NINA Rapport 2798. Norge ligger därmed över Stortingets nationella bestandsmål på 65 årliga familjegrupper för fjärde året i rad.

Lägger man de två beskeden bredvid varandra – båda kom den 3 juli 2026 – framgår något som ingen av dem säger själv: uppgången i Skandinavien är i sin helhet svensk. Sverige ökade med 22,5 familjegrupper medan Norge backade marginellt, med 0,5. Länderna använder samma metod och samarbetar om övervakningen, men publicerar var sitt nationellt resultat, och varken Naturvårdsverkets eller Rovdatas meddelande nämner grannlandets siffra.

Hur räknar man egentligen lodjur?

Genom att leta efter familjegrupper i snön. De flesta registreringar görs på spårsnö under vinterhalvåret. Observationer av djur, spår eller spårtecken rapporteras in – i Sverige till länsstyrelserna, i Norge till Statens naturoppsyn – som skickar ut personal för att göra fältkontroller. Antalet familjegrupper beräknas sedan med så kallade avståndsregler, byggda på hur långt GPS- och radiomärkta lodjur rör sig och hur stora hemområden de har. Metoden har använts i över tio år i båda länderna, just för att siffrorna ska bli jämförbara. Rovdata påpekar samtidigt att avståndsreglerna lokalt kan leda till både över- och underskattning av antalet familjegrupper, och att andelen honor som får ungar varierar mellan åren – därför bygger den norska prognosen på ett treårigt snitt.

Varför står lodjuret kvar som sårbart på rödlistan?

Därför att två bedömningar mäter olika saker. Naturvårdsverkets besked handlar om nivån: stammen ligger över referensvärdet 870 och utbredningsområdet har inte minskat, alltså bedöms den som stabil. SLU Artdatabankens rödlista, som publicerades den 24 mars 2026 sedan tillstånd och trender bedömts för 23 103 arter enligt IUCN:s kriterier, klassar lodjuret som Sårbar (VU) – en bedömning som väger den längre utvecklingen, inte ett enskilt års uppgång. Naturskyddsföreningen, som anser att referensvärdet 870 är satt för lågt och behöver omprövas mot ny forskning, pekar på jakt, trafik och rävskabb som de tyngsta hoten. Att en art samtidigt kan kallas livskraftig i förvaltningens mening och sårbar i rödlistans är alltså ingen motsägelse, utan två svar på två olika frågor.

Vad är det som inte är löst?

Talet 1 500 är en siffra före jakten. Inventeringen avslutades sista februari, och den 1 mars 2026 inleddes en licensjakt där sammanlagt 153 lodjur fick fällas i 14 län, enligt Svenska Rovdjursföreningen, som överklagade besluten. Naturskyddsföreningen överklagade jakten i elva län. Hur mycket av uppgången som står kvar syns först i nästa inventering.

Till det kommer att uppgången är liten i förhållande till osäkerheten. Skillnaden mellan omkring 1 400 och omkring 1 500 djur är ungefär 100 individer, medan osäkerhetsintervallet för årets skattning spänner från 1 267 till 1 737 – ett spann på 470 djur. Ett enskilt år säger därför inte särskilt mycket i sig. Det är först när flera år i rad pekar åt samma håll som det blir en trend.

Källor

Den här artikeln vilar på fem av varandra oberoende källor:

1. Naturvårdsverket: Antalet lodjur i Sverige ökar (3 juli 2026) (primärkälla)
2. Rovdata / Norsk institutt for naturforskning: 90 familiegrupper av gaupe i Norge (3 juli 2026) – Brøseth, Tovmo, Nilsen & Odden, NINA Rapport 2798 (oberoende källa)
3. SLU Artdatabanken: Ny rödlista för Sverige (publicerad 24 mars 2026) (primärkälla)
4. Naturskyddsföreningen: Fakta om lodjuret (uppdaterad 18 mars 2026) (oberoende källa)
5. Svenska Rovdjursföreningen: Återigen tillåter Sverige licensjakt på lo – i mars kan 153 lodjur dödas (20 januari 2026) (oberoende källa)