Det kallas för den “gröna omställningen”. I norra Sverige pumpas just nu hundratals miljarder kronor in i nya industriprojekt. Det ska byggas batterifabriker och fossilfritt stål. Politikerna i Stockholm klipper band och håller vackra tal om hur Sverige ska rädda världen.
Men verkligheten för invånarna i de drabbade kommunerna är långt ifrån någon grön dröm. Det är snarare en ekonomisk mardröm.
Statens pengar går till de stora industrierna. Men kommunerna tvingas själva betala för allting runtomkring. Det behövs nya vägar, nya vattenledningar och nya skolor för de gästarbetare som flygs in för att bygga fabrikerna.
För att ha råd med detta måste kommunerna spara. Och de sparar på de svagaste.
Välfärden får betala priset
På äldreboendet Solgläntan har man nyligen skurit ner på personalen. Nattpatrullen har halverats. De äldre får färre duschar och maten har blivit sämre. Man har till och med dragit in på eftermiddagsfikat för att budgeten inte går ihop.
Kerstin, 84, sitter ensam på sitt rum. Hon har arbetat som undersköterska hela sitt liv. Nu får hon vänta i timmar på hjälp när hon ringer på klockan.
“De säger att det inte finns pengar,” säger Kerstin tyst. “Men samtidigt bygger de gigantiska fabriker för skattepengar en bit bort. Betyder vi gamla ingenting längre?”
Vem tjänar på projekten?
Makthavarna tar enorma ekonomiska risker med svenska skattemedel. De använder vanligt folks pengar som insats i ett osäkert spel om ny teknik. Om industrierna går i konkurs – vilket flera larmrapporter varnar för – är det skattebetalarna som får ta hela smällen.
Om projekten mot förmodan lyckas, hamnar vinsterna hos utländska riskkapitalister och ägare.
Det är ett obegripligt system. Vi dränerar vår egen välfärd. Vi tvingar våra äldre att leva ovärdigt. Allt för att politiker ska kunna plocka poäng i internationella klimatforum.
Det riktiga samhällsbygget handlar inte om skrytprojekt och stål. Det handlar om att ta hand om sina egna medborgare först. När staten glömmer bort Kerstin för att finansiera batterifabriker, då har det sunda förnuftet sedan länge lämnat landet.
