Trygghet ska inte vara en lyxvara. Det är det absolut mest grundläggande ett land ska erbjuda sina medborgare. Staten har ett enda riktigt stort löfte till folket: vi skyddar dig, och i gengäld följer du våra lagar.
Men staten har brutit sitt löfte.
Runt om i Sverige ekar polisstationerna tomma. De har stängts ner, en efter en. Politikerna tittade på kalkylark och bestämde att det var “för dyrt” att ha poliser på små orter och i vanliga bostadsområden. Istället flyttades allt till stora polishus i städerna.
Staten sviker sitt viktigaste uppdrag
Resultatet ser vi varje dag. Vardagsbrotten utreds inte längre. Blir din bil stulen eller din källare inbrottad får du ett standardbrev dagen efter där det står att utredningen är nedlagd. Det finns helt enkelt ingen som bryr sig.
Mikael är 45 år och bor i ett helt vanligt svenskt samhälle. Han jobbar på fabriken och skjutsar barnen till fotbollen. Nu tillbringar han sina fredagsnätter med att promenera runt i området iförd gul reflexväst. Han och grannarna har bildat ett medborgargarde för att stoppa inbrott och skadegörelse.
“Om vi ringer polisen säger de att de kan vara här tidigast om två timmar,” berättar Mikael. “Vi har inget val. Vi måste skydda våra egna gator, för samhället gör det inte.”
När vanliga föräldrar tvingas leka poliser på sin fritid, då vet man att systemet har kraschat. Staten har abdikerat från sitt kärnuppdrag.
De rika köper sig fria
Samtidigt ser vi hur klyftorna växer. Politikerna och eliterna som fattar besluten om att dra ner på polisen bor sällan i områden som drabbas. De bor i trygga kvarter, ofta med anlitade väktarbolag. De märker inte av otryggheten. För dem är brottslighet bara siffror och staplar i en rapport.
Men för vanligt folk är det blodigt allvar. Det handlar om dottern som är rädd för att gå hem från bussen. Det handlar om pensionären som inte vågar gå ut efter klockan sex på kvällen.
Sverige måste bli ett land där lagen gäller överallt, för alla. Vi behöver poliser som känner sina kvarter. Som finns där innan brottet sker, inte bara som en städpatrull två timmar för sent. Det handlar om vår trygghet. Och den är inte förhandlingsbar.
