Acceptansen för att en man slår sin hustru har sjunkit i 94 procent av 69 undersökta länder sedan 1999, med i genomsnitt 1,3 procentenheter om året. Bland männen sjönk den i 89 procent av 60 länder. Det visar en studie från Institutet för framtidsstudier i Stockholm, publicerad i PLOS Global Public Health den 24 juni 2026 och byggd på svar från 1 920 105 kvinnor och 539 470 män.

Hur stor är nedgången, och var har den mätts?

Materialet kommer från Demographic and Health Surveys, DHS, de stora befolkningsundersökningar som genomförs återkommande i låg- och medelinkomstländer, framför allt i Afrika söder om Sahara, i Syd- och Sydostasien och i Latinamerika. Forskarna Irina Vartanova, Kimmo Eriksson och Pontus Strimling har lagt ihop alla omgångar mellan 1999 och 2024 och mätt lutningen i varje land. Genomsnittet blev en nedgång på 1,3 procentenheter per år. Författarna räknar själva ut vad det betyder över tid: ett land som år 2000 hade 40 procents acceptans skulle vid samma takt vara nere på omkring 14 procent år 2020. Åt andra hållet gick utvecklingen i 6 procent av länderna bland kvinnorna och i 11 procent bland männen.

Minskade också själva våldet, eller bara acceptansen?

Båda, i de länder där det gick att kontrollera. DHS har mätt förekomsten av fysiskt partnervåld i 33 av länderna, och i 24 av dem — 73 procent — minskade det våld kvinnorna själva rapporterade. Sambandet mellan hur snabbt acceptansen föll och hur snabbt våldet föll var måttligt starkt, med en korrelation på 0,35. Sierra Leone är det enda landet i materialet med en kraftig ökning av förekomsten; räknas det bort stiger sambandet till 0,51. Det är den enskilt viktigaste iakttagelsen i studien, eftersom den kopplar en attitydförändring till något som faktiskt händer i hemmen.

Vad har välståndet med saken att göra?

Forskarna jämförde acceptansen med FN:s index för mänsklig utveckling, HDI, som väger samman inkomst, utbildning och förväntad livslängd. Sambandet blev starkast med fyra års fördröjning: först stiger välståndet, sedan ändras attityderna. Men styrkan skiljer sig markant mellan könen. För männen är korrelationen −0,54, för kvinnorna −0,33 — sambandet är alltså nästan dubbelt så starkt bland dem som utövar våldet som bland dem som utsätts för det. «Vi ser en tydlig koppling mellan att människor i de här länderna får det bättre och att acceptansen för partnervåld minskar», säger Pontus Strimling till Forskning & Framsteg, och drar slutsatsen att det kan vara mer verksamt att investera i allmän välståndsökning än specifikt i kvinnors. Studien finansierades av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Vad mäter frågan – och vad mäter den inte?

DHS ställer inte frågan abstrakt, utan som fem konkreta situationer: är mannen berättigad att slå sin hustru om hon bränner maten, argumenterar emot honom, går ut utan att säga till, försummar barnen eller vägrar sex? Den som svarar ja på minst en av dem räknas som accepterande. Listan saknar en situation som brukar ge de högsta ja-andelarna i attitydmätningar, nämligen otrohet. Författarna skriver därför att deras mått sannolikt är en konservativ undre gräns för hur utbredd acceptansen i själva verket är. Det är också värt att hålla isär de två talen: attityderna vilar på 69 länder, medan slutsatsen att våldet minskar bygger på 33 — knappt hälften av materialet.

Vad är det som inte är löst?

Att acceptansen sjunker i en enkät betyder inte säkert att människor privat tycker annorlunda. Författarna är öppna med att fyndet snarare bör läsas som att det har blivit mindre socialt gångbart att försvara våld mot hustrun — vad den enskilde tänker når enkäten inte fram till. Förekomstsiffran har ett spegelvänt problem: när våldet blir mer skambelagt kan fler våga berätta om det, så att den uppmätta förekomsten stiger samtidigt som det verkliga våldet minskar, och i andra sammanhang kan viljan att berätta i stället falla. Studien mäter dessutom takt, inte nivå. Ett land som faller 1,3 procentenheter om året från 40 procent har fortfarande omkring 14 procent kvar efter tjugo år, och i flera av länderna ligger utgångsläget högre än så. Nedgången är verklig och den är bred — men den är inte färdig.

Källor

Den här artikeln vilar på två av varandra oberoende källor:

1. Vartanova, Eriksson & Strimling: «Trends in the acceptability and prevalence of intimate partner violence: Evidence from Demographic and Health Surveys, 1999–2024», PLOS Global Public Health, 24 juni 2026 (primärkälla)
2. Forskning & Framsteg: «Acceptansen för partnervåld minskar när välståndet ökar», Kristofer Dittmer, 25 augusti 2026, med intervju med Pontus Strimling (oberoende källa)