Sommaren står för dörren. För många svenskar betyder det en sak framför allt: skolavslutning. Doften av syrén. Uppklädda barn. Den ljusa sommarkvällen. Och ljudet av barnröster som sjunger “Den blomstertid nu kommer” i en sommarsval kyrka.
Det är ett minne som generationer av svenskar delar. En länk bakåt i tiden. Ett stycke gemensam kultur.
Men nu är denna länk hotad. Runt om i landet tvingas skolor sluta med traditionella avslutningar. Kyrkorna väljs bort. Gamla svenska psalmer stryks från programmet.
Varför? För att någon påstår att det kan vara kränkande.
Rädslan för att trampa snett
Anna är mamma till två barn i lågstadiet. När hon fick beskedet om att årets avslutning ska hållas i skolans tråkiga gympasal, blev hon besviken. Och arg.
“Rektorn sa att de måste vara ‘inkluderande’ och att kyrkan inte är en neutral plats. Men det här handlar ju inte om religion. Det handlar om vår kultur och våra traditioner,” säger Anna.
Hon är inte ensam om att känna så. Många föräldrar förstår inte varför vi plötsligt ska skämmas för vår egen historia. I jakten på att ingen ska känna sig utanför, slutar det med att vi raderar ut det som gör oss till dem vi är.
Sverige har tagit emot många nya människor de senaste decennierna. Många vill bli en del av vårt samhälle. Men hur ska man kunna integreras i ett land som inte vågar stå för sin egen kultur? Om vi kastar bort våra egna traditioner, vad finns då kvar att samlas kring?
Ett rotlöst samhälle
När byråkrater och politiker raderar ut våra traditioner skapas ett tomrum. Ett samhälle utan gemensamma rötter blir kallt och otryggt. Traditionerna är kittet som håller oss samman. De ger oss en känsla av att höra till.
“Man raderar ut svenskheten bit för bit,” säger Anna. “Till slut finns det inget kvar som binder oss samman.”
Att värna om svensk kultur handlar inte om att stänga andra ute. Det handlar om att ha en trygg grund att stå på. En skolavslutning i kyrkan är ingen fara för någon. Men ett samhälle som tappar sin identitet, det är ett riktigt hot.
Det är dags att sluta be om ursäkt. Våra traditioner är värda att bevara. Låt barnen sjunga in sommaren precis som vi alltid har gjort.
