Ett land utan traditioner är ett land utan själ. Gemenskap byggs inte av politiska floskler eller byråkratiska dokument. Den byggs av gemensamma minnen, sånger vi sjunger tillsammans och högtider vi delar.
Ändå pågår ett tyst och märkligt krig mot det svenska arvet. Det sker inte med buller och bång. Det sker i smyg, på skolstyrelsemöten, i kommunhus och i fikarum runt om i landet. Våra beslutsfattare verkar ha drabbats av en obegriplig feghet.
Rädslan för vår egen kultur
Plötsligt får barnen inte längre sjunga “Den blomstertid nu kommer” i den gamla stenkyrkan. Skolavslutningen ställs in eller flyttas till en tråkig gymnastiksal. Varför? För att rektorn är rädd att någon, någonstans, kanske skulle kunna känna sig “exkluderad”.
Luciafirandet plockas bort från förskolor. Pepparkaksgubbar ifrågasätts. Den svenska flaggan göms undan för att den plötsligt anses vara “provocerande”. Det har gått troll i systemet.
Anna är mamma till två barn i lågstadiet. När skolan meddelade att de ställer in det traditionella julfirandet fick hon nog. “Det handlar inte om religion, det handlar om svensk kultur och trygghet,” säger hon. “Varför ska vi ständigt be om ursäkt för vilka vi är? Traditioner är ju till för att alla ska få vara med och fira tillsammans.”
Gemenskap kräver rötter
Det ironiska är att de som ivrigast försöker radera ut svenska traditioner ofta pratar högt om integration och sammanhållning. Men de begriper inte en grundläggande sanning: man kan inte integreras i ett tomrum.
Om Sverige inte har en egen tydlig kultur, egna starka traditioner och en gemensam värdegrund i botten – vad är det då nya medborgare ska bli en del av? Ett land som raderar sin egen historia blir otydligt och kallt.
Vanligt folk i det här landet är stolta över Sverige. De gillar midsommar, skolavslutningar i kyrkan och svenska flaggan. De ser det inte som ett hot mot någon annan. Det är dags att byråkraterna, rektorerna och politikerna slutar böja rygg.
Vi måste sluta skämmas för vårt eget land. Det är när vi är trygga i vår egen identitet som vi bäst kan välkomna andra. Bevara våra svenska traditioner – de är kittet som håller ihop vårt samhälle.
