Brotten blir fler. Otryggheten växer. Men var är polisen? För invånarna i många mindre orter är svaret enkelt: Polisen är borta. Stationen har stängt. Resurserna har flyttats till storstäderna. Kvar står vanliga medborgare som tvingas klara sig själva.
Anna, 45, driver en liten butik på torget i en svensk småstad. Förra månaden hade hon inbrott. Tjuvarna krossade rutan och tömde kassan. Anna ringde polisen direkt. Svaret hon fick? “Vi har ingen bil i närheten. Vi kommer imorgon.”
“Det kändes hopplöst. Man betalar skatt hela livet. Men när man väl behöver hjälp, då finns det ingen där,” säger Anna.
Trygghet ska gälla alla
Det talas mycket om lag och ordning i riksdagen. Politiker håller presskonferenser. De lovar hårdare tag mot gängen. Men de glömmer bort resten av landet. Centraliseringen har gått för långt. Allt fokus hamnar på storstäderna.
Men brottsligheten stannar inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Den rör sig utåt. Stölder, skadegörelse och inbrott drabbar småorterna hårt. Och när polisen inte finns på plats, sprider sig otryggheten snabbt.
Vem kan klandra människor som känner sig övergivna? En gång i tiden fanns det poliser som kände ungdomarna på byn. De visste vilka som var i farozonen. De kunde stoppa problemen innan de blev för stora. Idag är polisen ofta bara en bil som susar förbi – om den ens kommer.
Ett svek mot medborgarna
Trygghet är ingen lyx. Det är grunden i ett fungerande samhälle. När staten drar sig tillbaka från landsbygden bryts kontraktet med medborgarna. Varför ska man betala hög skatt om man inte ens får grundläggande skydd?
Anna har satt upp fler kameror i sin butik. Hon har bytt till larmglas. Hon gör vad hon kan. Men rädslan finns där varje kväll när hon låser dörren. “Det känns som att politikerna i Stockholm inte bryr sig om oss här ute. Vi får klara oss bäst vi vill,” säger hon.
Det är en farlig utveckling. Ett land där tryggheten beror på vilken postort du bor i, är ett land som dras isär. Det är dags att flytta makten – och poliserna – tillbaka till människorna.