Minst 11 sydliga kärrsnäppor som fötts upp inom Projekt sydlig kärrsnäppa återvände till Öland under 2026, och 6 av dem observerades göra häckningsförsök. Året innan var motsvarande siffra minst 6 återvändande fåglar. I år släpptes 24 flygfärdiga ungar ut på strandängarna på södra Öland, mot 15 under 2025. Projektet drivs av Nordens Ark och BirdLife Sverige och startade 2023, när det uppskattningsvis fanns 40 par kvar i hela Sverige.

Vad är det egentligen som har blivit bättre?

Att fåglarna kommer tillbaka. En uppfödd unge som släpps på en strandäng är ingen vunnen fågel: den ska först klara sin första flyttning, överleva vintern och sedan hitta tillbaka till samma kuststräcka. Det är den resan minst 11 individer har gjort i år, mot minst 6 året innan. Att 6 av dem dessutom gick vidare till häckningsförsök betyder att uppfödningen inte bara producerar fåglar, utan fåglar som beter sig som vilda. Flera av de återvändande kärrsnäpporna har enligt projektet i sin tur häckat och lagt ägg.

Hur liten är stammen som ska räddas?

Liten nog att räknas fågel för fågel. När Nordens Ark och BirdLife Sverige startade projektet 2023 fanns uppskattningsvis 40 par kvar i Sverige; för ett sekel sedan räknades de i hundratal. Underarten är rödlistad som akut hotad och häckar i dag bara på ett fåtal kuststräckor. Länsstyrelsen i Halland konstaterar att sydlig kärrsnäppa redan har försvunnit som häckfågel i det länet, och planerar egna utsättningar på de lämpligaste lokalerna där. Öland är alltså inte ett fäste bland flera – det är ett av de sista.

Varför går årets siffra inte att lägga ihop med inventeringarna?

Därför att de två sätten att räkna mäter olika saker, och ingen av källorna skriver ut det. Projektet räknar återvändande individer som bär ring från uppfödningen: minst 6 under 2025, minst 11 under 2026. De reguljära häckfågelinventeringarna på strandängarna räknar i stället par eller spelande hannar på lokalerna, vilt födda och utsatta om varandra. Ett utsatt par kan alltså finnas i båda siffrorna, och den som adderar dem får ett för högt tal. Det årets rapport säkert visar är en sak: fler uppfödda fåglar än i fjol tog sig tillbaka till ön.

Vad gör man åt rovdjuren?

Jagar dem. Strandängarnas vadare förlorar en stor del av sina ägg och ungar till mink, räv, grävling och kråkfåglar, och på Öland är jägarnas predatorjakt kring häckningslokalerna en uttalad del av skyddsarbetet – utan den skulle uppfödningen ha svårt att löna sig. Det räckte inte hela vägen i år. Några av de utsatta ungarna dödades av rovdjur, sannolikt mink. Våren var dessutom torr, vattensamlingarna på strandängarna försvann tidigt och äggpredationen var hög, innan mer nederbörd senare på våren förbättrade läget.

Vad är inte löst?

Att fåglarna kommer tillbaka säger ännu ingenting om huruvida stammen klarar sig utan uppfödning. 11 återvändande individer och 6 häckningsförsök är för få för att bära en population, och projektets rapport säger inget om hur många ungar de återvändande fåglarna själva fick på vingarna. Årets siffror kommer dessutom från projektets egen fältinventering; någon oberoende räkning av just de ringmärkta återvändarna finns inte, och den kan i praktiken inte göras av någon annan än de som satte ut fåglarna. Så länge strandängarna betas för lite, torkar ut tidigt och hyser mink är utsättningarna ett stöd under armarna – inte en lösning.

Källor

Den här artikeln vilar på tre av varandra oberoende källor:

1. BirdLife Sverige: Fler sydliga kärrsnäppor återvänder till Öland (18 september 2026) (primärkälla)
2. Svensk Jakt: Predatorjakt har betydelse – lyckat år för sydlig kärrsnäppa (9 september 2025) (oberoende källa)
3. Länsstyrelsen i Halland: Myllrande kust i Halland – från tofsvipa till sydlig kärrsnäppa (oberoende källa)