Vitryggig hackspett, en av de mest hotade fågelarterna i Sverige, häckade 14 gånger under 2025. Omkring 50 individer observerades i landet, varav 15 par. Kring millennieskiftet fanns bara en handfull par kvar. Naturskyddsföreningen, som har lett räddningsarbetet sedan 1990, uppdaterade siffrorna i februari 2026.

Hur snabbt har det gått?

Långsamt, men i en riktning. 2021 noterades omkring 40 individer och 7 häckande par. Året därpå steg antalet observerade fåglar till drygt 60 och häckningarna till 11. För 2025 är häckningarna uppe i 14. Det är själva häckningarna som är det meningsfulla måttet: antalet observerade individer svänger med hur mycket folk som letar och var, medan en konstaterad häckning är ett bo med ungar som någon har hittat.

Varför säger myndigheterna olika saker?

De gör det, och det är värt att veta. Naturskyddsföreningen anger för senaste säsongen omkring 50 individer, 15 par och 14 konstaterade häckningar. Skogsstyrelsen anger för samma period över 50 individer, omkring 18 par och tolv bekräftade häckningar.

Skillnaden ligger i vad som räknas som ett par och när en häckning anses bekräftad — en fågel som ses två gånger på samma plats är ett par för den ene och inte för den andre. Ingen av siffrorna är fel; de mäter något lite olika. Den som citerar en av dem bör säga vems den är.

Vad har man faktiskt gjort?

Tre saker samtidigt. Uppfödning i fångenskap och utsättning av unga fåglar, för att förstärka den vilda stammen. Restaurering av lövskog, eftersom arten inte klarar sig utan gott om döda och döende lövträd att söka insekter i. Och inflygning söderifrån och österifrån: fåglar från Finland och Ryssland har hittat till norra Sverige på egen hand. Naturskyddsföreningen driver arbetet tillsammans med bland andra Nordens Ark, Vitryggsgården och Vildriket. Ett formellt åtgärdsprogram har funnits sedan 2005 och justerades senast i juni 2025, med utökat fokus på Norrlandskusten.

Vad är det som inte är löst?

Avståndet till en självbärande stam. Naturskyddsföreningen sätter gränsen vid ungefär 250 individer. Skogsstyrelsen räknar högre och anger cirka 200 par, alltså i storleksordningen 500 fåglar, för att arten ska klara sig på lång sikt. Med 50 individer i dag är det mellan fem och tio gånger så många som behövs — och den lägre av de två målsiffrorna är den som är lättast att nå fram till i en rubrik.

Bakom siffran ligger dessutom ett villkor som inte går att föda upp fram: gammal lövskog med mycket död ved. Så länge den fortsätter att vara ovanlig i det svenska skogslandskapet är utsättningarna en respirator, inte ett botemedel. Att häckningarna dubblats på fyra år visar att respiratorn fungerar. Den visar inte att patienten kan andas själv.

Källor

Den här artikeln vilar på två av varandra oberoende källor:

1. Naturskyddsföreningen: Projekt vitryggig hackspett (uppdaterad 16 februari 2026) (primärkälla)
2. Skogsstyrelsen: Hotad art – vitryggig hackspett (oberoende källa)